15 januari 2013

En liten i sitt knä


Vardagsreflektion. Vilken eloge till alla kämpande mammor och pappor. Som pulsar i snöyra i den mörkaste morgon. Till dagis. Och skolor. Med välpackade gympapåsar. Fruktburkar. Gosedjur. Vagnar. Filtar. Ombyten. Extra mössor. Med ifyllda lappar till fröken. 

Föräldrar som går eller åker till sina jobb och gör sitt yttersta och sitt bästa för just den dagen. Som sedan stressande sladdar sig till samma dagis, samma skola. Som på morgonkvisten. Och hämtar trötta små barn. Som ändå försöker att behålla ett lugn fast magen skriker hungrig, skorna skaver och tröttheten är så stor, så stor. Väl hemma. Skottar bort vallar som plogbilen envisas med att lägga precis där det blir som värst. Och sedan försöker få fram någon form av hyfsat nyttig middag innan det är dags för den gnutta lek som hinns med, bad, pyjamas, tandborstning, Bolibompa-Tv och sedermera puss o god natt. Och då väntar allt det där andra. Ni vet. Tvätt. Disk. Packning av små ryggsäckar. Igen. 

Ofta ser jag dessa föräldrar. Oh shit vilket jobb vi gör! Ärligt. Sträck på oss. Flera meter. Och klappa oss själva och varandra på axeln. Lite då och då. För det är vi värda. Så många gånger om!



Idag när jag själv kom hem med Buset, tog min minsta min hand och sa "lässa bokk mamma". Och hur snabbt glömmer man inte den där dagen av vardagspysslande from Hell. När man sitter med en nybadad liten, underbar och vacker. I den mjukaste pyjamas. Och läser bok. Efter bok. Efter bok. Och bara känner någon form av inre lugn smyga sig på. Man får en smackande puss. En klapp på sin kind. En bekräftelse med råge. Med den finaste liten i sitt knä.

Kram Jes ♥



14 kommentarer:

Anonym sa...

Å så sant!!!!

Eva

Carina sa...

Det är de där stunderna som utan tvekan är värt allt vardagsslit.

Önskar dig en fin onsdag,

Kram Carina

Grodmamman sa...

Det är de där stunderna man får spara i sitt hjärta och ta fram när det känns tungt!:)
Kram

Johanna / Fru form o fix sa...

Vilken fin text!

Anonym sa...

Underbar pepp! TACK!
Kram från Elin

dammråttor och rabarber sa...

Vackra ord du skriver. Livet som pågår omkring oss hela tiden. Vara i nuet ibland, lite mer som våra barn.
Kram Lisa

Karin Möller sa...

Du skriver så fint att tårarna bara sprutar! Vilket bra jobb vi gör! Kram Karin

Anonym sa...

Word!

Huset på Backavägen sa...

Precis som livet är! Tur är väl att man lätt glömmer och barnen får ta över tiden som blir så ljuvlig, om man ger den.

Mamma C sa...

Jättefint och bra skrivet. Precis som det är (var), för min tid har redan passerat detta. Men man kommer ihåg det i allafall.
Kram Mamma C

Huset i bullerbacken sa...

Vad du prickar rätt!
Våran 2-åring är super mysig just nu. Hon älskar att krypa under filten i soffan och bara mysa framför brasan. Tätt in till varandra och kind mot kind, och så känner jag hennes lilla hand smeker min hand. Det är kärlek!
Kram Anna

Anonym sa...

Så träffsäkert skrivet, Jes. Dina ord värmer! Vilket fantastiskt arbete vi gör. Det är många som inte förstår hur vår vardag ser ut - inte minst på arbetet! Vi är ju helt fenomenala på att strukturera och arbeta effektivt.

En ynnest att få uppleva denna kärlek. Inget är bättre.

P.S Min klänning/tunika från Maison Scotch kom idag, den med stjärnorna på. Fyndade den på Miss Greta - knappa 500 kr fick jag ge. TACK för din hjälp.

Kram kram

Kram Heléne

Mixochmax sa...

Vad fint skrivet! Min lille har precis börjat på dagis. Och lika jobbigt det är att lämna på morgonen, lika fantastiskt härligt är det ju att hämta. När man ser hur hela ansiktet spricker upp när de ser en :)

Anonym sa...

Hej!


Jag vill bara tala om att jag älskar att besöka din blogg. Läsa dina texter och kika på så fina foton. Har rätt nyligen hittat hit och jag återkommer ofta! Tack för inspirationen!

Hälsningar
Karolina Andersson

JESSICA FOTOGRAF ©

JESSICA FOTOGRAF ©
PORTFOLIO