31 december 2012

Tack 2012









Årets sista dag och jag tar en titt i backspegeln. För att göra avslut och för att minnas.

Januari 2012 välkomnas på nyårsnatten i sedvanligt bruk med pompa och ståt. Med bubbel och babbel. Med kärlek och visioner. Vi har vinterlov och vänliga snöbollskrig vid Julibacken. Vi hänger på biblioteket och dricker varm choklad. Och jag skaffar mig världens bästa Marie - en PT on line för att gravidkilona sannerligen inte försvinner av sig självt och så äter jag triljoners av grönsaker, powerwalkar och kämpar i tråkighetens namn. Vi firar kärlekens födelsedag utomhus och pratar framtid och gör upp storslagna planer inför året.



Februari kommer och den blir söt, kall och lugn. Min lille kejsare börjar gå med förskolan till den riktiga skolan för att hälsa på och jag är hemma på heltid med min lille greve. Jag vet att bort vid horisonten av året kommer allt förändras och jag har svårt för det där. Alltid. Men februari bjuder på en mjuk mellanmånad och vi försöker ta till vara. På oss själva. Varandra. Och Tiden.




Våren kommer med mars i spetsen och så sakteligen börjar lillebrors rum få både färg och form. Jag älskar att se fåglarna i skyn flytta hem, knoppar brista och istappar smälta. Jag planerar en viktig födelsedag med cirkustema, får äntligen hem mitt Nikonobjektiv 1,4 och måttbandet visar -18 cm i midjan. Man kan bli glad för mindre.







April. Vilken underbar fotosession jag får rodda framåt vårkanten. Högt upp bland takåsarna i vår fina gamla industristad. Med de vackraste vännerna. Malin och Elin. Och Erika. Jag börjar ta lite fotojobb igen parallellt med mammaledigheten. Och jag fullkomligt älskar det galet mycket. Vi fixar ordning lille kejsarens rum, jag kör kärlekens Audi och mannen i mitt liv författar ett populärt inlägg på bloggen. Barnen växer. Och jag med dem. 




Och så kommer maj och den där alldeles första födelsedagen. Vår happy Tott fyller ett. Och vi minns hans ankomst. Med den största lycka. Vi kramas och pussas. Prasslar paket och sjunger. Äter tårta och hipphipphurra-ar allt vi kan för vår finaste lilla greve. Vi har cirkuskalas i trädgården och fnissar åt mustaschpinnar. Vi badar i plaskpoolen, dricker iskall saft i skuggan och börjar packa väskorna inför en tripp någonstans i Europa.








Juni kommer med blommor i sitt hår, vi firar mycket i dagarna tre och sen lyfter vi med vingar till  ett sprakande Barcelona. Blir hänförda. Får glitter i ögonen. Och en somlig stackare bryter en arm. Vi gråter, skrattar och promenerar i ljumma nätter genom den magiska staden, pratar om längtan och att verkligen leva och att få göra det man vill. Vi äter mängder av färska frukter, provar allt för färgstarka glassar och känner på havet med tåspetsen. Våra gossar får hela den spanska kuststaden att vrida på huvudet, le och vinka. Vi beundrar mänskliga statyer och äter världens godaste tapas. Lille kejsaren slutar förskolan och lär sig om avsked, jag gråter och han skrattar. Vi plockar jordgubbar som sig bör och badar i varma insjöar innan nattning och sagoläsning. Sommarlov är det bästa som finns.






Juli. Högsommar och hela Sverige regnar bort. Vi åker till Skanör och solen råkar helt plötsligt lysa sitt starkaste. Vi badar massor som om det vore de sista sommardagarna och bygger sandslott som vi rasar och bygger upp igen. Äter glass och kittlas med grässtrån under hakan. Ser båtar ute till havs och blickar bort mot bron som leder tankarna ut mot Europa. Njuter ljum bris och bara andas. Vi flanerar, tittar på skånsk arkitektur och bestämmer att Julibacken ska få enkupigt tegel på nya taket. Hemma får sovrummet vitt golv äntligen och hela känslan blir bohemiskt parisienne och jag drömmer mig bort. Till en fotostudio på en rue i Paris.







Augustivärmen kommer. Inte. Men vi entrar vår älskade Käringö i Bohuslän med de bredaste leenden trots regnet. Det känns som att komma hem. Det säger vi jämt. Morgonen därpå skiner solen. Vi hoppar runt på klippor, fiskar krabbor, äter skaldjur och känner vinden i håret. Flanerar på bryggan och önskar oss ett stort vitt hus vid det salta havet. Jag får också möjligheten att uppleva vackraste Venedig i en pulserande hetta och strax därpå börjar min fina lille kejsare skolan. Och en ny tid tar sin början. Bokstavligen.





Septembersolen lyser svagt och kvällspromenaderna blir mörkare. Men med hösten kommer en form av  pånyttfödelse och många nya, spännande och roliga projekt tar sin början. Jag försöker mig också på konsten att komma på vad jag ska bli när jag blir stor.




I oktoberkylans krispiga ljus får mina älskade busungar päls med svans och vi far långt bort till vildingarnas land. Vi färdas med en båt som bara vi kan se och leken har inga gränser. Älskade vackra små pojkarna mina. Vad vore jag utan er?



November. Och så kommer den efterlängtade 6-årsdagen. Lille kejsarens stora dag. Vi klär huset i spökdräkt och tänder ljus i pumpor. Vi minns den dagen han tog sin mammas och pappas hjärtan med storm. Och äter en riktig marsipantårta. Helt utan ägg. Och så hämtar vi hem en alldeles liten och fullständigt formidabel hamsterpojke i djuraffären. Vi sparkar löv, går på bio och bakar alldeles för många croissanter på söndagarna. 




Och så var vi framme vid december och allt nytt kastas in i vardagens gigantiska centrifug. Där mammor och pappor pusslar ihop sina jobb. Barn går långa dagar i skolan och inskolningen på dagis blir en reminder om Vab och bacillernas högborg. Vi drar runt på förkylningar som inte ger sig och veckorna före jul blir ett vakuum. Men Julaftonsmorgonen nalkas, vi läser Viktor Rydbergs Tomten och på natten kommer han genom skorstenen med stora efterlängtade paket och allt får ett ivrigt väntat lugn över sig. Vi åker snowracer, gör en snökanin i trädgården och köper två granar som barrar. Men julen blir god. Och glad.


Och nu sitter jag här. På nyårsaftons förmiddag. I väntan på festligheter och hopp om ett fantastiskt 2013. Jag tycker om att börja på ett helt nytt år. Vilka möjligheter vi kan ha framför oss! Vågar vi så kan allt hända. Och vill man tillräckligt mycket så kommer modet. Hur läskigt det än kan verka. Jag önskar att mina nära får vara friska och ha hälsan. Att kärlek och tid genomsyrar vårt leverne. Och så önskar jag er alla allt gott inför det kommande året!

Mitt varmaste TACK till alla er som kikar in här på sidan, som återkommer trofast och som ibland eller alltid lämnar spår efter er. Det betyder otroligt mycket. Det hoppas jag ni vet!

Nu vill jag bara säga - ett gott slut och ett riktigt gott nytt år!
Vi ses 2013.

Kram Jes ♥




30 december 2012

Middag med vänner




Igår hade vi finaste vänner på middag. Kidsen bytte julklappar och busade hela natten lång. Vi vuxna fick prata ikapp, skåla och skratta. Det är så viktigt det där. Att vårda sina nära. Idag laddar vi för nyårsafton, äter upp den sista julchokladen och spelar spel. Blänger på isgatan utanför och bannar gumman tö som slaskar ner. 

Och tänk att ännu ett år snart är till ända.

Kram Jes ♥

JESSICA FOTOGRAF ©

JESSICA FOTOGRAF ©
PORTFOLIO