 |
| Älskade polisbil. Här satt han, min lille kejsare, även den första dagen på förskolan. Alldeles ny. Alldeles liten och med allt det där springet i benen. Nu lägger han det bakom sig och tar den enda vägen han kan i livet. Framåt. |
 |
| Hej då hyllan i hallen! Och fina pärmen med all dokumentation, foton, teckningar och intervjuer tar vi hem. Och kära slitna mini-kånken som hängt med sedan starten. Jag gissar att den blir utbytt till hösten... |
 |
| Sen blev det tårta! |
Så var det då dags. Att säga adjö. Jag har svårt för avsked. Och när saker tar slut. Bra saker. Så tårarna rann så klart. Sista dagen när jag lämnade och hämtade min lille kejsare på bästa förskolan. Sista. Jag vet inte riktigt varför men det är sorgligt. Det blir ju så uppenbart på något vis. Att åren går. Att de växer våra små. Och att vi bara har dem till låns. Ett litet litet tag. Det känns i hjärtat. It´s the end of an era. Så vi kramade fröknar. Grät och skrattade om vartannat. Och sa hej då till de kompisar som blir kvar ett tag till. Hej då till kuddis. Och till Bloppis. Och till allting som betytt så sagolikt mycket de senaste åren. Och som troligen ganska snart bara blir till bleka minnen. Sedan hoppade han därifrån med ett leende. Glad i hågen av att snart, snart få börja skolan.
Och där bakom lommade jag med tårar som rann, en konstig knut i magen och med en känsla av vemod, lika stark som en höststorm. För nu har min äldste son slutat dagis. Det kommer bli en annorlunda tid framöver. Och den har jag inte hunnit vänja mig vid. Än.
♥
Så. Nu är det sommarlov och det firade vi in med en smaskig tårta. (Som var busenkel att göra och som en fin bloggvän tipsade om förra året. Du kan se receptet här.) Tack bästa M för inspirationen!
Kram Jes ♥
15 kommentarer:
Känner igen mig. Förra veckan var det vi som tog avsked av dagis för alltid. Det är väl just det där att åren går så fort. Vips så står man där och de har gått ut sexan. Det gäller att leva i nuet och ta tillvara även de små glädjeämnena. Att leva är en konst!
Kram Lotta
Å, förstår precis. Tiden går så fort, snart är min son också där... Ha en skön sommar!
Kram Helena
Mitt i prick!
kram anna
Så fint du skriver....jeg kjenner på det jeg også.
Om en uke er barnehagen slutt for min lille mali, og sentimentale meg somogså har tungt for å gi slipp og ta farvel, jeg småsnufser jeg også. Blir nok et nnlegg med mye av de samme tankene hos meg også etterhvert ;)
Sender deg en stor sommerklem, nyt dagene med store, fine skolegutten ;)
Nu rinner mina tårar...igen...för alldeles nyss var det min dotter som tog avsked av förskolan och det var jag som lommade bakom med en klump i bröstet och hon som skuttade framför alldeles lyrisk över att snart börja skolan...
En ny era tar vid med ny skolväska, nya rutiner och ny kunskap...
Kram Caroline
Å så vemodigt. Lite läskigt men spännande. Hoppas att ni får en fin sommar nu!
stor kram!
/Terese
Å Jes nu får du mig att gråta igen...
Kramar Elin
Du skriver så vansinnigt fint! Man blir så berörd och tagen. Älskar din blogg och hur den påverkar mig och väcker känslor! Du är fantastiskt duktig! Kram
Efter dom första orden jag läser så gråter jag som vanligt...igen! =) Åh vad jag gillar att läsa din blogg, sluta aldrig!! Stor kram
Precis så är det verkligen!
Du är helt fantastisk på att fånga känslorna med bokstäver.
Nu har vi sagt adjö till förskolan för gott och det känns som om en dörr stängs för alltid.
Barnen tar det med ro och tycker väl att det är ingenting, men för oss känns allt så definitivt!
Tusen tack för din underbara blogg!
Kram Maria
♥
Får tårar i ögonen när jag läser vad jag skriver och samtidigt önskar jag att vi kommer att trivas lika bra på vårat dagis i höst. Så fin tårta du hade gjort. Kramar från Sandra
Du har verkligen fångat känslan!! Precis så känner jag också!! Melker är såå redo för skolan och säger glatt hejdå och skuttar vidare. Men är jag redo?!? Ha ha!! Tur att det inte är vi som "bestämmer" när det är dags att få skolbarn :-).
Såg att din lille A
Jag kunde inte skriva mer... Konstigt! :-).
Jo jag såg att han hade gips stackarn :-(. Ska se om du skrivit om vad han gjort. Jag har bytt jobb och därför varit "bortkopplad från verkligheten" sista tiden.
Märkligt... Jag har nog nån sorts censur.. ;-). Kan bara skriva lite och sen kommer jag inte längre..
Min Melker bröt benet när vi var i fjällen och hade gips i 9 veckor! Det var därför jag reagerade när jag såg den blå armen :-). Hoppas att det går bra och att han slipper ha ont!! Ta hand om er och tack för de mysiga inblickarna i ert liv!!! Om du skulle skriva en bok så skulle jag stå först i kön för att få köpa!!! :-). Tänk på det! :-). Ha det toppen! Kramar
Skicka en kommentar