Idag är det Världsprematurdagen. En viktig liten dag. Så klart att jag tänker på vår egen. Vår egen Pytteliten. ♥ Men tankarna går också till alla kämpande mammor och pappor som just precis nu. Sitter i en allt för stor fåtölj. På en neonatalavdelningen någonstans. Som inte bryr sig om något annat utanför. Som kanske gråter. Som kanske sitter känguru. Med sin lilla lilla groda på bröstet. I bästa fall. Eller som känner på en overkligt liten hand. Genom en lucka i kuvösen. Som försöker att samla ihop bitarna. I pusslet som inte riktigt blev som det var tänkt från början. Och som bara önskar att få komma hem. Dom mammorna och papporna tänker jag på idag.
Den fina planschen ovan föreställer 82 små fotavtryck av unika prematurbarn. När man inte får ta med sin nyfödda hem och när omvärlden inte kan förstå hur liten Liten är. Då hjälper det med ett fotavtryck. På världens minsta finaste lilla fossing.
Idag messar jag också in en slant till Lilla barnets fond. Och så äter vi glass. Storebror och jag. Big Pack 3-smak. Med chokladsås. För att fira. Att den lille kejsaren inte längre är så liten.
Kram Jes ♥
16 kommentarer:
Vilket fint inlägg! Vilken liten kämpe ni har som nu blivit så stor, definitivt något att fira med glass!
Så fint du även gjort med utklädningskläderna, så mycket mer överskådligt att ha dem så!
Kram Miriam
Så fint!
Kram Anna
Fiint och tänkvärt! Gullig tavla! /Agnetha
Åhh det här berörde mig mycket! Läser just nu till barnspecialist och ska göra min första praktik just på en sån avdelning, jag längtar sååååå. Kram fina du.
Äntligen en dag med mening att fira. /Sahra
Underbart fina du...
/G
Så mörkt hår han hade då!
Vilken söt bild med alla fotavtrycken :)
Glömmer inte dina inlägg om lille Kejsaren, dom berörde mycket även om vi inte hade exakt samma situation i vår familj.
Härligt att ni fick fira denna dag tillsammans, du och Kejsaren :)
kramkram, Ann-Christine
Hade ingen aning om att det var den dagen idag! Känner precis som du och hade kunnat skriva samma ord.
Igår blev vår lilla groda 13 år!:)
Kram
Å ja fy faaaan. Det önskar man inte nån. Neonatalavdelning och fåtöljer.
Hade ingen aning om att det fanns en sådan dag ♥ flera sådana dagar borde vi ha, som är värda att fira.
-Fin fredag.
Finns planschen att köpa ? Den är jättefin...
Hej anonym!
Klicka på bilden av fossingarna så kommer du till köpstället :)
Kram Jes
Åh det visste jag inte att det var! Min son föddes för snart 2½ år sedan och vägde 900g.. har svårt att förstå att han var så liten när jag ser på honom nu..så aktiv som bara en 2 åring kan vara.. ;) Det blev 5 v på neo (+3v på bb innan) och vi kom hem med en bebis på 1.6 kg och jag satte t.o.m sond på honom själv..man gör verkligen det man måste.
Men de är så fantastiska dessa små barn som klarar denna tuffa start i livet!
Fantastiska bilder du har i inlägget idag!
Kram Jennie
Åh så fint! Min lillasyster föddes 10 veckor för tidigt, och vägde 500 gram, som ett stort smörpaket förklarade mina föräldrar då. Hon föddes i maj och hela sommaren spenderade vi på St Görans sjukhus i Stockholm men den här lilla sondmatade bebisen som låg i kuvös. Jag minns att jag gav henne mina minsta och mjukaste dockkläder för att alla bebiskläder man kunde köpa var alldeles för stora.
I maj fyller hon 15 år, blonderar håret, tuggar tuggummi och pratar om pojkar och det är svårt att tro att någon så levnadsglad svävade mellan liv och död sina första veckor i livet. Det var en sån lättnad när vi fick komma hem, och känslan av att allt gått bra till slut, men mina tankar går precis som dina till dom som inte fått andas ut än.
Heja lilla kejsaren!! Kram Anna
Min son är också född i v.34. På neo tyckte dom att han var stor med sina 43 cm och 2,3 kg. Vi fick åka hem efter en vecka. Men efter någon månad fick han rs-virus så då blev vi inlagda igen. Att ligga på sjukhus med sitt barn är verkligen inte kul någonstans. Jag var aldrig rädd eller orolig nångång, jag hade däremot extremt dåligt samvete. Mot min då 2åriga dotter, att INGENTING var färdigt hemma + att det var jul med allt vad det innebär. Tack för en bra blogg!
Skicka en kommentar